Aaron Kroon: "Det här är kärnan i finansbranschens mångfaldsparadox"

Jag minns mitt första möte med finansbranschen. Jag var ung, sökte jobb, och blev insläppt i ett konferensrum med glasväggar, exklusiva mattor och en utsikt som bländade. Allt var precis så imponerande som jag hade föreställt mig.

Jag kände: här vill jag vara. Här hör jag hemma. Tills jag såg mig omkring. Ingen såg ut som jag.

Jag lämnade intervjun med en märklig känsla. Välkommen - men inte självklar. Och det där subtila glappet mellan att vara inbjuden och att faktiskt höra hemma är själva kärnan i finansbranschens mångfaldsparadox. För här finns både potential och vilja, men också låsta strukturer. En inkluderande yta - men är dörren verkligen öppen på riktigt?

Branschsiffrorna talar sitt tydliga språk

När Finansförbundet frågade om jag ville bli krönikör tackade jag ja, inte bara för att jag tycker om att skriva, utan för att jag tycker om branschen. Här finns riktning, ambition och mod, och under åren har jag mött så många med värme och förändringsvilja.

Men jag har också sett hur lätt det är att fastna i viljan - och stanna där. För välvilja utan systematik får oss förvisso att känna oss progressiva, men utan att något faktiskt rör sig.

Sanningen är denna: det räcker inte att vilja inkludera, om vi inte ändrar det som exkluderar, och branschsiffrorna talar sitt tydliga språk:

• Kvinnor har systematiskt lägre kapitalinkomster och pensioner än män.
• Utrikesfödda banktjänstemän har upp till åtta gånger högre arbetslöshet än sina svenskfödda kollegor.
• Branschen ligger i botten inom OECD när det gäller andelen medarbetare med utländsk bakgrund i finanssektorn.

Det här är inte nyanser att diskutera. Det är varningssignaler som kräver åtgärder.

Och är det inte också lite mångfaldsparadoxalt att en bransch som är så skicklig på att räkna risk tycks ha missat att räkna på risken med att gång på gång förbise halva marknadens talang? Att tala om inkludering men fortsätta rekrytera i samma gamla nätverk - det är vad vi i andra sammanhang skulle kalla en strategisk felkalkylering.

Finansbranschen har det som krävs

Men det finns en väg framåt. Felkalkyler går att justera. Prognoser går att skriva om. Och jag vet att finansbranschen har det som krävs. För jag har mött er. Jag har sett viljan, frustrationen över att förändringen dröjer, och längtan efter att göra mer.

För nu krävs just det, mer. Nu krävs mod. Modet att gå först och bli förebilden som andra vill följa. Modet att säga: vi vill, men vi behöver mer kunskap. Modet att agera, även utan att ha alla svar. För om det är något jag vet, så är det att det inte är perfektion som driver förändring, det är beslutsamhet. Och de som historien hyllar, är de som leder, inte de som följer.

Så här är fyra saker jag önskar från branschen nu:

1. Ställ (nya) krav på era rekryteringspartners.
   Mångfald ska inte bara stå i powerpointen, det ska synas i kandidatlistan. Be om data. Följ upp. Byt leverantör om det inte händer något.
2. Inför obligatorisk utbildning i normmedvetet ledarskap.
   Förståelse för bias, makt och inkludering ska inte vara ett frivilligt intresse, det ska vara en kärnkompetens för alla som leder andra.
3. Gör mångfaldsmål till en del av affärsmålen.
   Om det inte mäts, händer det inte. Och om det inte följs upp, prioriteras det inte. Det som är viktigt för verksamheten ska också synas i ledningens styrkort.
4. Bygg för framtiden - och våga vara ärlig om nuläget.
   Saknas mångfalden idag? Säg det. Och sätt en plan. Ingen kräver perfektion över en natt, men de flesta förväntar sig att ledare har en strategi för hur succession, mentorskap och utveckling ska bli mer inkluderande över tid.

Vi vet att den här branschen kan förändras - när den vill. Så låt oss vilja mer. Låt oss räkna annorlunda. Låt oss räkna med fler.

Aaron Kroon, strategisk rådgivare, ledarskapskonsult och grundare av konsultföretaget Black Batman.