I slutet av december gick Perspektiv igenom vad som gäller för finansanställda vid krig eller höjd beredskap. Slutsatsen var tydlig: anställningsavtalet gäller, allmän tjänsteplikt kan införas och finanssektorn är en del av totalförsvaret.
Mot den bakgrunden är Myndigheten för civilt försvars broschyr om krisberedskap ett viktigt dokument att förhålla sig till. Den riktar sig till arbetsgivare och syftar till att skapa tydlighet i ett läge där förutsättningarna för arbetslivet snabbt kan förändras och där oklarheter riskerar att få stora konsekvenser.
– Anställningsavtalet gäller oavsett om det är fred, krigsfara eller krig. Huvudregeln är att arbetstagaren ska fortsätta arbeta, även om arbetsuppgifter kan behöva anpassas. Det är arbetsgivaren som har ansvar att planera i fredstid för hur verksamheten ska fungera vid höjd beredskap. Det är inget man kan börja fundera på när en kris redan inträffat, säger Anna Wennerström, pressansvarig på Myndigheten för civilt försvar.
När vardagen inte fungerar som vanligt
Formuleringen väcker frågor. Att ”fortsätta arbeta” betyder inte nödvändigtvis att allt fortsätter som vanligt.
– Om det blir krig kan arbetsvillkoren ändras. Det kan till exempel påverka rätten till medbestämmande, begränsa möjligheten till semester och annan ledighet samt leda till att arbetstiden utökas till 60 timmar per vecka för att kunna upprätthålla nödvändig verksamhet, säger Anna Wennerström.
Kollektivavtalen – en viktig del av beredskapen
Just därför pekar Myndigheten för civilt försvar ut kollektivavtalen som en viktig del av beredskapsarbetet. När lagstiftningen öppnar för förändringar i arbetsvillkor behövs gemensamma ramar för hur de ska hanteras i praktiken.
I broschyren, som skickades ut till cirka 130 000 arbetsställen i Sverige under januari tidigare i år, uppmanas arbetsgivare att ta reda på om det redan finns särskilda avtal för kris‑ och beredskapssituationer – och att föra dialog med de fackliga organisationerna om hur verksamheten ska fungera om läget skärps.
I flera branscher finns redan sådana lösningar. Ofta handlar det om kollektivavtal eller avtalsvillkor som börjar gälla först vid höjd beredskap, till exempel med utgångspunkt i det så kallade Kollektivavtalet för krigs‑ och beredskapstillstånd (KB‑avtalet). Syftet är att skapa tydlighet i förväg kring vad som gäller på arbetsplatsen, även om staten i ett skarpt läge har möjlighet att överpröva avtalsinnehåll.
– Om arbetsgivaren ser behov av anpassning under höjd beredskap kan detta förhandlas fram genom kollektivavtal. På samma sätt kan arbetstagarorganisationer ha ett intresse av att på förhand komma överens om villkoren för tjänstgöringen, säger Anna Wennerström.
Förändrad situation för förtroendevalda
För förtroendevalda innebär det en bredare uppgift än tidigare. De har en central roll i att företräda medlemmarna när beredskapsfrågor aktualiseras, genom att bevaka villkor, ställa frågor och delta i dialog med arbetsgivaren.
Men det är en sak att tala om beredskap i termer av ansvar, roller och dialog. En annan att möta den i vardagen. För Stefan Lindberg, förtroendevald på Handelsbanken i Karlstad, blev beredskapsfrågorna högst konkreta efter en resa till Ukraina i december. Han reste dit som privatperson och mötte ett arbetsliv som fortsätter trots en vardag präglad av larm, strömavbrott och attacker mot infrastrukturen.
Skolor flyttar ner i skyddsrum när sirenerna ljuder. Offentliga byggnader drivs av generatorer när elen försvinner. Banker söker nya sätt att hålla öppet, ibland i provisoriska lokaler, ibland med hjälp av reservkraft.
– Det som slog mig var hur snabbt människor anpassar sig. Man hittar en vardag även när vardagen inte är normal, säger Stefan Lindberg.
Arbete under konstant hot
Samtidigt beskriver han den tystare dimensionen av att leva och arbeta i ett land i krig.
– Det finns en konstant trötthet. Hotbilden ligger alltid där. Men arbetet fortsätter ändå, för människor måste kunna leva sina liv. Det fick mig att fundera mycket över hur vi i Sverige ser på beredskap och vad som faktiskt krävs av oss på arbetsplatserna.
På hans egen arbetsplats har frågan nu väckts på ett nytt sätt. Hur skulle verksamheten påverkas av långvariga strömavbrott? Vilka funktioner är mest kritiska? Vilken del av banken behöver stå uppe först? Och vet medarbetarna vart de ska vända sig om något händer?
Som förtroendevald menar Stefan Lindberg att det är just de här frågorna man måste börja ställa – inte för att måla upp ett värsta scenario, utan för att undvika onödig osäkerhet om något inträffar.
– Förtroendevalda behöver ha koll på vilka planer som faktiskt finns. Finns det reservrutiner? Vet folk hur de ska jobba om IT-systemen ligger nere? Och har arbetsgivaren tänkt igenom hur arbetsmiljön påverkas om förutsättningarna förändras? undrar han.
Beredskap handlar inte bara om krig
Han betonar också att beredskap inte behöver handla om krig. Störningar i elförsörjning, cyberangrepp eller längre störningar i kollektivtrafiken kan räcka för att utmana verksamheten – särskilt i branscher där allt bygger på stabil teknik och snabba flöden.
– Vi pratar mycket om cybersäkerhet, men glömmer ibland att allt det bygger på att det finns el. Det är lätt att tänka att beredskap är något stort och svårt, men ibland handlar det om väldigt grundläggande saker, säger han.
”Det är bättre att vara konkret i förväg”
På frågan vad han tycker att arbetsgivare borde göra, tvekar han inte:
– Det handlar om att vara konkret. Arbetsgivare behöver vara tydliga med vad som gäller, vilka planer som finns och hur medarbetarna ska agera. Bara att veta att någon har tänkt igenom det här skapar trygghet.
Och till förtroendevalda – hans kollegor runt om i landet – skickar han med en uppmaning:
– Vänta inte på att arbetsgivaren ska ta upp det. Fråga. Ta reda på hur planerna ser ut. Vi som fackliga företrädare behöver vara pålästa och förberedda, för det är till oss kollegorna vänder sig först.
Text: Fanny Bäck