Forskaren om arbetstidsförkortning: debatten är förenklad

Arbetstidsförkortning har på kort tid blivit en av de mest omdiskuterade arbetsmarknadsfrågorna i Sverige. Frågan återkommer i den politiska debatten och diskuteras på arbetsplatser i olika branscher. Samtidigt råder delade meningar om vilka effekter kortare arbetstid skulle få för svensk arbetsmarknad.

Strax efter millennieskiftet gjordes en stor statlig utredning, där Konjunkturinstitutet presenterade det aktuella forskningsläget kring förkortad arbetstid. Cirka 25 år senare får arbetsmarknadsforskaren Jonas Kolsrud uppdraget att göra en ny, uppdaterad studie.

– Den gamla studien citerades flitigt, men ofta då främst för att lyfta fram de negativa BNP-effekterna och risken för högre inflation om folk fick behålla sina löner, säger Jonas Kolsrud och fortsätter: 

– Konjunkturinstitutet ville försöka nyansera den här bilden genom att se hur arbetsmiljö och hälsa påverkas av att jobba mindre, och även få fram en sammanställning av litteraturen som tillkommit sedan början av 2000-talet. Jag har även gjort egna beräkningar för att, mellan tummen och pekfingret, se vad som är rimligt i termer av BNP-effekter.

Potential för positiva hälsoeffekter – men underlaget är begränsat

Resultaten presenteras i ”Specialstudier – Effekter av kortare arbetstid på BNP, sysselsättning, produktivitet och hälsa”. Studien visar att en generell arbetstidsförkortning sannolikt leder till lägre BNP per capita. En minskning från 40 till 38 timmar per vecka uppskattas kunna minska BNP med omkring 1,8 procent. Det betyder nödvändigtvis inte att tillväxttakten i samhället påverkas. Förlusten i BNP per invånare ska vägas mot potentiella positiva effekter på hälsa och fritid.

– Hälsoeffekterna är på många sätt intressanta. När jag gick igenom litteraturen märkte jag att det inte finns särskilt många nya underlag. Det görs många experiment på arbetsplatser, men det är ofta småskaligt och svårt att avgöra vad som beror på vad. Och om en arbetsplats hoppar på den typen av experiment måste ju arbetsgivaren rimligtvis ha en uppfattning om att det funkar. Kanske har man redan där en del av resultatet framför sig? säger Jonas Kolsrud.

Så testas kortare arbetstid i praktiken i Europa

Frågan om kortare arbetstid är inte på något sätt unik för Sverige. Frankrike kortade arbetstiden genom lagstiftning redan år 2000. I Spanien behandlas just nu ett lagförslag om att korta arbetstiden stegvis, som (om det klubbas igenom) kommer att påverka 12 miljoner löntagare i den privata sektorn. I Italien är det inte politiker som driver frågan, utan stora företag som experimenterar med olika upplägg.

Bland dessa finns bankkoncernen Intesa Sanpaolo. Sedan 2023 kan anställda i centrala funktioner ansöka om att jobba fyradagarsvecka. Då jobbar den anställda nio timmar per dag i fyra dagar, för att sedan vara ledig den femte. Fyradagarsveckan är frivillig, utan lönesänkning och kan kombineras med distansarbete och flexibla starttider för arbetsdagen. 

Enligt banken omfattar fyradagarsmodellen omkring 35 400 anställda, och under 2025 valde 40 procent av dem att använda den.

– Fyradagarsveckan gör det möjligt för koncernens anställda att uppnå en bättre balans mellan arbete och privatliv, utan att produktiviteten eller kvaliteten på resultaten påverkas, menar Daniele Occhi, senior specialist för medie- och samhällsrelationer på Intesa Sanpaolo.

Så upplever anställda modellen

Enligt en intern undersökning som genomfördes 2024, där 39 000 från personalstyrkan svarade, ansåg 82 procent att fyradagarsveckan hade förbättrat deras personliga välbefinnande och 83 procent att den resulterat i bättre balans mellan arbete och privatliv.

Bland de anställda som har rätt att jobba fyradagarsveckor men som valt att inte göra det, visade undersökningen att längre arbetstider de övriga dagarna var det största skälet till att man avstod. Anställda som utnyttjar modellen verkar nöjda – 99 procent uppgav att man avsåg fortsätta med fyradagarsveckan.

– En viktig del av upplägget är att det är helt frivilligt och kan användas när medarbetarna faktiskt har behov av det, säger Daniele Occhi.

Det är ett upplägg som väcker frågor även i en svensk finanskontext, där långa arbetsveckor och höga krav ofta är en del av vardagen.

”Funnits vilseledande inslag i debatten”

Jonas Kolsrud trycker på att han inte är någon motståndare till förkortad arbetstid. Hans uppgift är att kartlägga tillgänglig litteratur. Med det sagt har det stört honom att det funnits vilseledande inslag i debatten, där det argumenteras för att arbetstidsförkortning inte kommer med kostnader för samhället.

– Det kommer det att göra, åtminstone om arbetstiden kortas så mycket att människor faktiskt känner av att arbetsveckan har blivit kortare. Få av oss skulle nog märka om vi jobbade en timme mindre i veckan. Det är när man kommer upp i fem timmar som det skulle bli kännbart, och då kommer det synas på BNP också, säger han.

Blir det ett regeringsskifte till hösten kommer diskussionen om förkortad arbetstid hamna i ett skarpt läge, tror Jonas Kolsrud. Det behöver föregås av mycket grundliga utredningar för att gå till botten med vad en sådan förändring skulle innebära för olika sektorer.

– Värt att notera är också att efterfrågan på kortare arbetstid skiljer sig mycket mellan olika yrkesgrupper. Min bild är att yrkesgrupper som inte kan jobba hemifrån känner sig orättvist behandlade. Man vill ha kortare arbetstid som kompensation för restid och sämre möjligheter till flexibilitet, säger Jonas Kolsrud.

Vad säger forskningen om förkortad arbetstid inom yrken där övertidsarbete är vanligt, som i finansbranschen?

– Att jobba mer än 40 timmar i veckan, eller kanske mer än 50 timmar, är varken bra för produktiviteten eller för hälsan. Det finns det gott stöd för. Tittar man till välmåendet i den här gruppen är det rimligt att tänka att arbetstidsförkortning skulle minska stressen. Men övertidskulturen verkar sitta djupt rotad i finansbranschen, så det är svårt att dra några slutsatser om hur en sådan här förändring skulle påverka, säger Jonas Kolsrud.

Debatten om kortare arbetstid handlar om hur arbete, BNP och människors livskvalitet ska balanseras mot varandra. Avvägningen är långt ifrån avgjord, men forskningen och de praktiska experimenten i Europa bidrar med nya pusselbitar.

Text: Alice Lindén