Lotta Eiman

När och varför blev du fackligt aktiv? 

Jag blev fackligt aktiv första gången 2002 när jag fick min första tillsvidareanställning efter att en vän till familjen inspirerat mig med sitt fackliga engagemang. Men egentligen började mitt engagemang för mina medmänniskor tidigare än så. Redan tidigt på gymnasiet var jag dels med i elevrådet, men jag såg också till att mina klasskompisar fick bättre resevillkor (genom att de fick busskort) när vi hade lektioner på två olika skolor. Jag minns dialogen med rektorn än idag – hur orimligt jag tyckte det var att mina klasskompisar skulle bekosta resorna själva när det var skolan som inte kunde leverera kurserna på plats. Själv hade jag redan busskort eftersom jag bodde utanför stan, så jag talade inte ens för egen sak. Så har det fortsatt. Både under mina fortsatta studier och inom de företag jag arbetat på.  

Att jag blev, och fortfarande är, fackligt aktiv beror på att jag i grund och botten är en person som bryr mig om andra, ogillar orättvisor och tycker att saker och ting ska ”gå rätt till”. Det ligger helt enkelt i min natur att både stå kvar och upp för den eller de som behöver någon att luta sig mot eller som för deras talan i olika situationer i livet. Ingen ska behöva stå ensam. 

Vad driver dig i ditt fackliga arbete? 

Min största drivkraft är att göra positiv skillnad, i stort som smått – både för medlemmar, kollegor och för företaget i sig. 

Vad blir en viktig fråga för att Finansförbundet ska ligga i framkant av utvecklingen? 

Det viktigaste för Finansförbundet framåt är att vara framåtlutade och lyhörda. Att våga ta mer plats och synas ute i samhället. Inte enbart för att attrahera nya medlemmar, utan även för att inspirera och visa vägen.