Sommarhälsning från ordförande: Fackligt arbete – ”making it happen”

När jag skriver denna hälsning har jag precis kommit hem efter en intensiv vecka i Liverpool, där jag deltagit i världsfacket UNI:s kongress samt världskvinnokonferens. Det har inneburit en mix av alla känslor – från bestörthet och ilska till beslutsamhet och hopp.

Världskongressen, liksom flera internationella fackliga rapporter den senaste tiden, har gett viktiga påminnelser om att fackliga rättigheter inte är någon självklarhet överallt i världen, utan ett fackligt engagemang kan till och med vara direkt livsfarligt.

Men världskongressen påminde också om att de frågor som är stora på hemmaplan, även är desamma för våra kollegor i andra länder. Digitaliseringen av arbetslivet och hur man ska säkra arbetstagares rätt till kompetensutveckling hela livet, är till exempel stora frågor som diskuterats under kongressen. Det är frågor som Finansförbundet diskuterat intensivt med de svenska arbetsgivarna de senaste åren.

På en global arbetsmarknad måste vi alla hålla ihop för att nå framgång. Ett bra exempel är att UNI sluter internationella avtal med multinationella företag för att stärka arbetstagarnas rättigheter. Det är viktigt att det finns gemensamma spelregler; att man genom fackliga förhandlingar får en acceptabel lägstanivå, med till exempel levnadslöner. Om inte detta finns kan inte alla som jobbar inom bank och finans i världen leva på sin lön. Och ingen av oss tjänar på ett ”race to the bottom” när det gäller arbetsvillkor.

UNI:s tema för världskongressen var Making it happen. Och det är ju precis det som sammanfattar fackets roll – det är vi, alla arbetstagare i förening, som får förbättringar på våra arbetsplatser att hända. Självklart vill goda arbetsgivare erbjuda bra arbetsvillkor. Men huvuduppgiften för företagsledningarna är till syvende och sist att leverera avkastning till sina aktieägare. Därför behövs Finansförbundet som en motkraft; det är vi som tillsammans har styrkan att ställa krav. En stor utmaning för varje förtroendevald kan vara att, för alla medarbetare, göra det tydligt att förbättringar av arbetsvillkoren är resultat av hårt fackligt arbete, och inte något som bara händer ”för att arbetsgivaren är snäll”. Här har vi alla en uppgift.

 Men nu är det den tid på året då vi ska få möjlighet att för några veckor glömma alla arbetsuppgifter och måsten, och helhjärtat kunna ägna oss åt att samla kraft inför en ny termin.

Jag önskar dig härliga sommarveckor där du får rå om dig själv och dina nära och kära!

 Ulrika Boëthius, ordförande