Varför tar inte Borg upp skärpta bankregler?

Den senaste tiden har kritiken varit hård mot Anders Borgs, Riksbankens och Finansinspektionens krav på skärpta regler för de svenska bankerna. Bakgrunden är de nya Basel III-reglerna och en rad andra regleringar för finansmarknaden på EU-nivå. Att det efter finanskrisen har rests krav på skärpta regler för bl a kapitaltäckningen i bankerna är inte konstigt. De svenska bankerna omfattas redan av de anvisningar som Finansinspektionen utfärdat – utan att de varit tvingande från EU. Sverige ska givetvis också omfattas av de nya EU-reglerna.

De svenska bankerna och hela det svenska finansiella systemet har med rätta framhållits som ett föredöme för många andra banker och länder under den globala finanskrisen. I det stresstest som presenterats av Standard & Poor klarar sig de nordiska ”systemviktiga” bankerna bra. Problembankerna återfinns i andra europeiska länder.

Peter Normans jämförelse med Schweiz – som inte är medlem i EU och där bankerna fått strängare nationella kapitaltäckningskrav, är inte adekvat. De svenska bankerna är trots sin internationella verksamhet små i en jämförelse och verkar huvudsakligen i Norden och inom EU medan de stora schweitziska bankerna är globala i en helt annan utsträckning.

De svenska bankerna visar goda resultat och att de är stabila och internationellt konkurrenskraftiga bör ligga i hela samhällets intresse. Samtidigt tycks det ibland som om just detta – att bankerna tjänar bra med pengar – är ett skäl i sig för Anders Borg och andra att kräva hårdare regleringar. I värsta fall kan man ana ett mått av populism i detta agerande – bankerna har inte det bästa rykte hos allmänheten, väljarna

I stället för att särreglera marknaden i Sverige bör Anders Borg påverka sina ministerkollegor inom EU. Det är visserligen vällovligt att agera på EU-nivå – inte minst för att företag och nationer med helt andra och sämre fungerande finansiella marknader ska stabiliseras och för att vi ska undvika att dras in i ännu en finanskris. Men det finns ingen anledning att skapa hårdare regler för svenska banker än för deras europeiska konkurrenter. Vill regeringen ha till stånd en hårdare reglering så får Anders Borg ta upp det i EU och se till att EU tar upp det i G 20 eller WTO för att nå en globalt reglerad finansmarknad. Detta är i och för sig svårare och kräver mer än att bara skärpa reglerna på hemmaplan.

Att de nya Basel lll-reglerna redan utan nationell skärpning kommer att orsaka större kostnader för bankerna råder det ingen tvekan om. Hur stor denna blir och hur mycket som kommer att drabba kunderna har t ex bankföreträdare och Finansinspektionens generaldirektör olika uppfattning om. Men att utöver detta ge de välskötta svenska bankerna en uppenbar konkurrensnackdel vore att göra ont värre. Visserligen förklarar några av de svenska storbankerna att de f n inte har några planer på att lämna Sverige men det går ändå inte att bortse från att finansiell affärsverksamhet och arbetstillfällen riskerar att lämna landet. Dessutom ökar knappast viljan för nya företag att etablera sig i Sverige.

Tillsynen över branschen har sedan årsskiftet förbättrats, med nya EU-organ som ska både övervaka och varna för risker och med större befogenheter även på nationell nivå.

Låt det räcka med det.

Lillemor Smedenvall, förbundsordförande

Per Karlberg, förbundssekreterare