2010-04-30
"Kampen mot skatteparadisen är en charad"
Samtliga skatteparadis har nu krupit till korset och lovar lätta på banksekretessen. Men OECD:s vita lista på samarbetsvilliga skatteparadis är snarast en "vittvätt" - värstingarna USA och Storbritannien slipper strålkastarljuset. Det menar lobbygruppen Tax Justice Network, som nu publicerat en egen svart lista. Efter att skatteparadisens centrala roll i finanskrisen blivit känd, har tonen mot dem skärpts. Efter G20-mötet i april förra året publicerades en svart lista på skatteparadis som vägrade lämna ut kontoinformation, och den brittiske premiärministern Gorgon Brown basunerade ut att industriländrena enats om att stänga ner alla skatteparadis. Nu är den svarta listan tom och namnen finns antingen på den vita listan över dem som skrivit på avtal, eller på den grå med dem som lovat göra det. Men allt detta är inget annat än ett spel för kulisserna, enligt John Christensen. Han är ordförande för den Londonbaserade ideella lobbygruppen Tax Justice Network (TJN), som nyligen lanserat ett alternativ till OECD:s listor. - Vår rankning, som placerar USA högst upp i listan, berättar en väldigt annorlunda historia jämfört med det gängse meddelandet om små spelare som Monaco, Uruguay, Liechtenstein och Andorra, säger han. John Christensen är väl insatt. Innan han ?bytte sida?, arbetade han i elva år med bankfrågor hos bland annat bokföringsbyrån Deloitte & Touche i skatteparadiset Jersey och som ekonomisk rådgivare till öns politiska styre. Det var efter att han blivit ställd mot väggen av en journalist på Wall Street Journal som han kom att ifrågasätta sitt arbete. Han började själv gräva i arkiven, och upptäckte tecken på allt från vanlig skatteflykt till penningtvätt från mutor och illegala vapenaffärer. - Där fanns även många svenska kunder, berättar John Christensen. 300 miljarder i skatteparadis Skatteverket uppskattar det oredovisade svenska sparandet i utlandet till över 300 miljarder kronor, och enligt Internationella valutafonden finns det globalt nära 13 000 miljarder dollar investerade i skatteparadisen. Det är ungefär lika mycket som USA:s bruttonationalprodukt. Och då är de tillgångar som förvaltas i amerikanska Delaware, som toppar TJN:s lista, inte ens med. Det samma gäller för liknande delstater, som Wyoming, Nevada och Alaska. Inkluderas London City, som också har hög banksekretess, blir siffran ännu större. London är dessutom särskilt problematiskt eftersom det är ett centrum i det nät av skatteparadis som dess kronkolonier utgör. - USA, Storbritannien och stora europeiska länder som alla är medlemsländer i OECD, dominerar denna värld av hemlighetsmakeri. OECD:s insatser, inklusive listan som publicerades i april 2009, har avlett uppmärksamheten från detta faktum, säger John Christensen. Därtill fungerar OECD:s lista som en sorts "vittvätt": Enligt John Christensen har OECD flyttat upp skatteparadis på den vita listan utan några bevis för att information lämnats ut. Många av dem har ingått avtal med varandra eller med obetydliga länder som Grönland och uppnår därmed OECD:s låga krav. Otillräckliga avtal Göran Haglund, analytiker på Skatteverkets utlandskontor, menar också att avtalen är otillräckliga. I många fall har inte ens jurisdiktionernas egna skattemyndigheter tillgång till den information som Skatteverket efterfrågar. - Vi har avtal med till exempel USA, men myndigheternas möjligheter att få ut information från konton i Delaware är små, även om de skulle vilja lämna ut uppgifterna till oss, säger Göran Haglund. Men det finns ljuspunkter, och tvärtemot John Christensen så tycker han att det kommit en vändning på senare tid. Sverige har ingått tretton avtal om informationsutbyte och av dem har fem redan trätt i kraft. Hittills har ett av avtalen testats - det med Isle of Man. - 2009 använde vi det i två fall som jag känner till. Vi fick svar snabbt och koncist. Jersey, Guernsey, Bermudas och Caymanöarna har också visat sig vara välvilligt inställda. Med dem har vi avtal som trädde i kraft nu vid årsskiftet, säger han. - Man kan diskutera om vissa skatteparadis ska flyttas upp på den vita listan, men detta är ändå ett steg på vägen, och man får ta det i varsam takt. Fakta Tax Justice Network, TJN, är ett oberoende nätverk som bildades 2003 hos det brittiska underhuset, men arbetar i dag globalt. Finansieringen kommer från bland annat Christian Aid och Ford Foundation. Har samarbetat med bland annat FN, och de brittiska och tyska regeringarna, och citerats av media som Reuters, Bloomberg, BBC, CNN, Financial Times och Wall Street Journal. Finacial Secrecy Index är en lista utarbetad av TJN som rangordnar jurisdiktioner utifrån deras internationella betydelse som skatteparadis. Indexet tar i första hand hänsyn till graden av sekretess, genom lagar, regler och internationella avtal, efter en skala på 1 - 100. I själva rankningen sätts detta sedan i relation till storleken på de finansiella flödena till området. Därför hamnar små skatteparadis som Israel och Panama långt ner i listan, medan London, med relativt lägre sekretess, hamnar högt upp. Delaware, Luxemburg och Schweiz har både stor betydelse och hög banksekretess. Text: Lars Ahnland Svenska banker i Europas värsta skatteparadis Alla de fyra svenska storbankerna har verksamhet i Luxemburg - enligt TJN Europas värsta skatteparadis. Storhertigdömets banksekretess ger ett kryphål för svenskar som inte vill betala skatt. Svenska banker finns i sju av världens 20 största skatteparadis. Luxemburg, med en yta som Blekinges men med fondtillgångar på cirka sex gånger Sveriges BNP är enligt konsultbolaget PricewaterhouseCoopers världens tredje största fondcentrum. Men trots att landet finns med på OECD:s vita lista över områden som infört organisationens skattebestämmelser, så är dess banksekretess en nagel i ögat på den svenska skattmasen. - Svenska banker rapporterar inte in det som ligger i dotterbolag utomlands till oss. Det skulle strida mot banksekretessen i det landet och i Luxemburg är den hård, säger Göran Haglund på Skatteverket. - Det är där och i Schweiz som vi misstänker att mycket av svenskarnas oredovisade sparande ligger. Nordea, Swedbank, Handelsbanken och SEB har alla dotterbolag i Luxemburg, som kommer på andra plats i TJN:s rankning över världens mest betydelsefulla skatteparadis. Handelsbanken, SEB och Nordea har dessutom verksamhet i Schweiz, London och Singapore. Totalt finns en eller flera av de svenska storbankerna representerade i sju av de 20 största skatteparadisen. Rapport till Skatteverket Sparande i skatteparadis som administreras i Sverige och saluförs via de svenska kontorsnäten, som till exempel Luxemburgfonder, rapporteras in till Skatteverket automatiskt. Men om en svensk sparar hos en filial eller en dotterbank på plats, då är saken en annan. - Om svenska kunder köpt exempelvis fonder hos SEB Luxemburg, så rapporterar banken inte in det till Skatteverket, berättar Hans Levén, skattejurist på SEB. Han, liksom företrädare för de övriga storbankerna, tar dock starkt avstånd från skatteflykt. De menar att bankerna finns på platser som Luxemburg eller Schweiz på grund av kompetensen och infrastrukturen där. Jörgen Oldensand på Handelsbanken i Luxemburg poängterar också att det dras en så kallad källskatt på allt räntesparande inom EU, varav 75 procent skickas till det land som bankkunden är skriven i. Men källskatten gäller inte avkastningen på andra tillgångar, som aktier. Enligt Skatteverket är det främst höginkomsttagare som ägnar sig åt skatteflykt. Det är bara de som har råd att sätta upp de komplicerade strukturer som krävs. Förmögna är också den kundgrupp som bankernas avdelningar för private banking ibland annat Luxemburg siktar in sig på. Men Jörgen Oldensand delar inte Skatteverkets syn på storhertigdömet. - De som verkligen vill slippa svensk skatt har sökt sig till andra jurisdiktioner, som de karibiska öarna, säger han. Text: Lars Ahnland Riksbankschefer på fall i skatteparadis Ledningen för San Marinos Riksbank ville göra dess bankväsende öppnare för insyn och mindre aptitligt för svarta pengar. Det slutade med att den tvingades avgå. Nu kräver regeringen att åklagarna undersöker den avgående ledningens anklagelser om att regeringsmedlemmar försökt hindra förändringsarbetet. San Marino har en betydligt större plats på bank- och finansvärldens världskarta än den har rent fysiskt. Republiken, med bara 31000 invånare, har närmare tusen personer som arbetar inom de tolv bankerna och 50 finansbolagen. Detta är ett av Europas skatteparadis. Sedan några år har den italienska finanspolisen börjat hårdgranska italienarnas affärer med den lilla republiken. När den italienska regeringen gav möjligheten att plocka hem svarta pengar från utlandet var det mycket som kom från just San Marino. Landet finns fortfarande på den svarta lista över länder som inte samarbetar med de italienska skattemyndigheterna, som den italienska regeringen precis publicerat. 2006 införde vd:n Luca Papi den första kontrollenheten i San Marinos Riksbanks historia och satte Stefano Caringi, med 30 års erfarenhet av kontroller på den italienska riksbanken, som chef över verksamheten. I dag jobbar 25 personer med kontrollerna och i januari fick Riksbanken beröm av IMF för de stora framsteg som gjorts. Finanser bygger landet Detta är inte väl sett av alla i det lilla landet. Hela dess ekonomi bygger på finansverksamheten och turismen. Inom media i San Marino började det spekuleras om att Riksbankens ledning samarbetade med den italienska riksbanken, något som i stort sett jämförs med förräderi. När de interna kontrollerna började bli för pressande, bestämde regeringen helt enkelt att avsätta Stefano Caringi. Han förklarade sedan i intervjuer att det var svårt att jobba, eftersom det inte fanns klara regler för hur kontrollerna skulle gå till. Avsättandet av Caringi blev för mycket för styrelseordföranden Biagio Bossone och vd:n Luca Papi, som båda avgick i februari. I sitt avskedsbrev anklagar de medlemmar av regeringen för att ha försökt stoppa flera kontroller och påverka utslagen. Detta har i sin tur fört med sig att regeringen i San Marino bett åklagarmyndigheten att sätta i gång en undersökning för att få fram vem som försökt stoppa kontrollerna. Men frågan är hur stor viljan verkligen är i skatteparadiset att öppna finansverksamheten för kontroller. Den nye riksbankschefen Ezio Paolo Reggia, som tillsattes för en månad sedan, har redan deklarerat att även han avgår med omedelbar verkan. Enligt honom själv beror det inte på konflikter med regeringen, utan på att den akuta krisen lösts, bland annat genom att sju nya inspektörer kommer att anställas. Trots det har han medgett i en intervju, att mycket fortfarande behövs göras för att öka insynen i San Marinos bankväsen. Text: Kristina Wallin
Tillbaka