- Jag har aldrig känt mig hotad men visst är det obehagligt om någon kund står och skriker vid disken.
Ulla Wågensand på Handelsbankens kontor på Kungsgatan i Stockholm tvekar aldrig att ställa de frågor om pengarnas ursprung som penningtvättlagen säger att hon ska. Även om kunden reagerar med ilska.

Text: Brittmari Lantto

Ett par gånger varje dag bedömer Ulla Wågensand att hon måste ställa frågorna om ursprunget till den insättning kunden vill göra. Numera finns ingen beloppsgräns utan det är banktjänstemannens bedömning av beloppets storlek i relation till den kund man har framför sig som bestämmer om frågorna behöver ställas.

- Jag kollar alltid legitimation vid stora belopp, säger Ulla Wågensand. Jag tycker kunderna verkar ha vant sig vid att jag måste ställa frågor om varifrån pengarna kommer. Det är sällan någon blir upprörd. Blir någon förbannad är det snarare en indikation på att personen ifråga inte har rent mjöl i påsen. 

Uppger kunden att hon eller han till exempel sålt en bil begär Ulla Wågensand – om hon tycker att hon fortfarande är osäker på det kunden säger - att få se kvitto på transaktionen.

- Uppger de att beloppet är handpenning för ett hus de håller på att sälja händer det att jag ringer kontoförande bankkontor och kontrollerar om det stämmer.

Kontoret hon jobbar på ligger mitt i Stockholms city och är ett av de Handelsbankkontor som har störst genomströmning av kunder. Och visst händer det att kunder inte vill uppge varifrån summan härrör utan tar tillbaka pengarna och lämnar lokalen.

Regelbundna genomgångar
- Vill de inte redogöra för insättningen och jag har kunduppgifterna på datorn ska jag göra en anmälan om misstänkt penningtvätt till vår säkerhetsavdelning. Vi har genomgång av penningtvättlagen två gånger per år för alla på kontoret, så vi vet hur vi ska göra. Men oftare än en gång per år tror jag inte jag gjort en anmälan.

Även en situation där kunden blir arg och höjer rösten vet Ulla Wågensand hur hon ska hantera. Hon ber kunden sitta ner och låter kontorschefen – eller en kollega - ta över ärendet. 

- Dels är det inte trevligt för väntande kunder bakom i kön att behöva höra en upprörd kunds diskussion, och så växer ju kön på snabbt när ett ärende tar tid.

Men rädd är hon inte
- Det är nog mera nyanställda som kan tycka det är obehagligt att ställa de där frågorna, men det beror mest på bristande erfarenhet, tror jag. Sitter man inte i kassan så mycket, är man ovan vid situationen. 

Hon tycker det verkade vara mer knarkpengar och skummisar på 80-talet.

- Det är mindre brottslighet över disk nu, tror jag. Förr hade jag mycket förfalskade checkar till exempel.

Även insättningar som görs i automaten kontrolleras. Där har kunden identifierat sig med ett bankkort vid insättningen. Penningtvättkontrollen sker efter stängning, då Ulla Wågensand går igen alla insättningar. Alla transaktioner går att härleda och kan därigenom kontrolleras.

Fortfarande stora kontantsummor

Trots giron och betalningar över nätet sker överraskande många transaktioner fortfarande med reda kontanter. Utländska affärsmän hanterar till exempel ofta stora belopp i kontanter.  

- Men även väldigt förmögna kunder hanterar stora summor kontant, till exempel när de ska handla konst eller antikviteter, säger Ulla Wågensand. Det går ju inte att pruta om man kommer med en postväxel som betalning till en konsthandlare.   

Fast här har kunderna ofta delat upp summan så att den större delen av beloppet består av en postväxel och den mindre är kontanter. Ändå handlar det om flera hundra tusen kronor kontant.

- Om en för mig främmande person som sålt en tavla sedan vill sätta in pengarna på sitt konto är det inte ovanligt att han eller hon blir arg när jag begär kvitto på den transaktionen. Kanske finns inget sådant, utan tavlan är såld utan kvitto.