Finansförbundet har undersökt om hot eller hotfulla situationer blivit vanligare på bankkontoren sedan penningtvättlagen infördes. 70 procent av de som svarat uppger att de upplever obehag när de befinner sig i situationer där de misstänker penningtvätt. Hot eller förtäckt hot har anmälts i sju fall.

Text: Brittmari Lantto

Enkäten gjordes i december 2002 och 425 av Finansförbundets kontaktombud svarade. De representerade sig själva och de anställda på respektive arbetsplats. Nästan hälften anger att de förekommit transaktioner som man känner till eller varit i kontakt med när det gäller penningtvätt. Och 70 procent anger alltså att de upplevt obehag i samband med detta.

”Vi vet vilka frågor som ska ställas när man misstänker penningtvätt, men upplever det väldigt jobbigt när kunderna blir otrevliga och irriterade”, uppger en i enkäten. ”Alla kunder som vi frågar anser sig bli förolämpade”, anger en annan och en tredje skriver: ”Ingen skulle våga neka till exempel en insättning, mycket obehagliga situationer”. ”Det är jobbigt att ställa frågorna – man vill gärna ha en kollega i närheten när man gör det, vilket ju inte alltid finns”, säger en fjärde. ”Vi är några som efter uttalat hot har slutat med namnbrickan”, berättar ytterligare en. ”Inga upplevda hot, men obehagligt att fråga kund”, är dock den vanligaste förekommande kommentaren. 

På frågan om de anställda har tillräckliga kunskaper om regler och rutiner för att hantera penningtvättsärenden och hotfulla situationer uppger 66 procent att så är fallet. Men en tredjedel anser alltså att fler genomgångar och tydligare instruktioner behövs.

”Vissa är alltför godtrogna och blåögda, de tror inte detta kan hända här, där vi känner våra kunder…”, uppger en person. ”En känslig fråga som uppfattas som obehaglig och obekväm. Det är nog många transaktioner som slinker in i systemet för att man undviker att ställa frågorna”, säger en annan.

Osäkerhet om hotfulla situationer
Flera skiljer på informationen om själva lagen – som är ganska god - och hur eventuella hotfulla situationer ska hanteras. Där är informationen och kunskapen nämligen mycket sämre och många har inte alls tagit upp den aspekten vid genomgångar om lagen.

”Vi har nyligen fått information om penningtvätt men det behövs mer. Om hotfulla situationer är informationen dålig”, konstaterar en person lakoniskt. ”Alla är inte säkra på hur man hanterar en hotfull situation”, säger en annan. ”Vi har kännedom om lagen men vet inte hur vi ska hantera förtäckta eller uttalade hot – mer än att informera chefen”, uppger en tredje. 

- Resultatet visar att hot eller hotfulla situationer vid penningtvätt utgör ett reellt problem för anställda i vår bransch, säger Bo Swartling som är ombudsman på Finansförbundet med arbetsmiljö och säkerhet som särskilt bevakningsområde. Hot eller förtäckt hot har också anmälts i sju fall i vår undersökning.

Bo Swartling påpekar att arbetsgivarna har ansvar för att på olika sätt öka stödet till de anställda som upplever obehag eller någon form av hot. Penningtvättlagen är dessutom utformad så att den lägger ett personligt ansvar på den enskilde tjänstemannen.

- Det handlar om våra medlemmars trygghet och säkerhet i arbetet. Förutom mer utbildning och information, både i lagen och hur hotfulla eller obehagliga situationer ska hanteras, så behövs snabbare återkoppling när man gjort en anmälan. Vår enkät visar att långsam hantering kan bidra till en känsla av att det är meningslöst att anmäla misstänkta ärenden.