De är unga, välutbildade och ambitiösa. Och de har bråttom. Men en karriär i banken tror de inte mycket på.
- Banker är mer konservativa än andra företag och cheferna i bankerna är vita, de släpper inte fram oss färgade.

Text: BrittMari Lantto

Drygt tio år efter självständigheten är det historiska arvet efter apartheid fortfarande oerhört närvarande i Namibia. Trots att landet styrs av svarta i det regeringsbärande partiet Swapo, ägs nästan hela den ekonomiska makten i samhället fortfarande av den lilla klicken vita. Ett faktum den grupp unga bankanställda Finansvärlden möter i landets huvudstad Windhoek ständigt återkommer till.
- Vill jag göra karriär måste jag byta jobb, säger Chalo Chainda som jobbar på Agribank. Jag vill helst jobba inom marketing i framtiden.
Chalo Chainda jobbar med krediter just nu. Kunderna delar han in i två typer, de vanliga jordbrukarna och så de många deltidsjordbrukarna med sina speciella förutsättningar.
- Jag kan inte slå mig till ro utan fortsätter plugga på kvällstid, på korrespondens, säger Chalo Chainda.
Agribank är ändå den enda namibiska bank som har en svart styrelseordförande. De inramade fotona på väggen i sammanträdesrummet talar sitt tydliga språk: inte förrän årtalet blir 1985 syns en enda svart i styrelsen. Men från självständighetsåret 1990 blir de fler och fler.

För långsam karriär
Även Kaveze Mburuka Veill-Mujoro, som är finansiell analytiker i Commercial Bank, vill helst lämna banken för en annan karriär. Han har gedigen utbildning och har dessutom nyss gått ett traineeprogram för blivande chefer inom banken. Men det går ändå för långsamt, tycker han.
- Det är svårt att ta sig upp i hierarkin i banken. Av 45 chefer hos oss är bara nio icke-vita; av 14 högre chefer är bara två icke-vita.
Kaveze Mburuka Veill-Mujoro pekar på ytterligare en svårighet för svarta: är man fackligt aktiv snöps karriären definitivt. Att kritisera förhållanden på banken skapar problem för den som vill göra karriär.
- Folk vet inte sina grundläggande rättigheter här i Namibia. Det första facket måste göra är att övertyga bankanställda om att de inte kan avskedas bara för att de blir medlemmar i facket. Här krävs alltså massiv utbildning.
Nästa steg för Nafinu, det namibiska bank- och finansförbundet, är att bli ett starkt och enat fackförbund, tycker Kaveze Mburuka Veill-Mujoro. Då krävs ekonomiska resurser och bra representanter.
- Det är viktigt att medlemmarna ser att facket verkligen kan göra något för sina medlemmar. Banken har stora resurser och egna jurister ifall oenigheter skulle uppstå med någon i personalen, det är uppenbart för alla. Nafinu borde satsa på att synas mer och bli mer kända bland bankpersonal.

Från väktare till bankman
En som däremot verkar nöjd med sin bankkarriär är Trevor Isaacs som jobbar på Bank Windhoek sedan fyra år. Han kom till Windhoek 1992 och fick först jobb som väktare i en butik.
- Bank Windhoek behövde personal till sin postavdelning, jag sökte och fick det. Sedan fick jag utbildning inom banken och jobbar nu som banktjänsteman.
Trevor Isaacs kommer från Namibias södra delar.
- Jag tillhör folkgruppen karakoel som har fårskötsel som huvudnäring. Men jag reser inte så ofta till mina hemtrakter. Jag har just köpt hus här i Windhoek. Banken hjälpte mig med lån till huset, det kostar mig 500 namibiska dollar i månaden. Efter skatt och avdrag - för bland annat pension och medicin - får jag ut 1 800 i lön.
Den namibiska dollarn och den sydafrikanska randen motsvarar ungefär lika mycket i svenska kronor.

Drömmer om boskap
Steget från dåtid på landsbygden till modern tid i storstad speglas i CJ Kaevaruas vardag. Han är 30 år och jobbar som analytiker i Agribank. CJ Kaevarua är egentligen agronom med djurinriktning och vill helst jobba med utveckling av boskapssektorn inom jordbruket. Han kommer från ovahererofolket, ett folk som bor i östra delarna av landet och lever på boskapsskötsel. Kött plus surmjölk från korna är ovahereros basföda. Kulturen innefattar heliga eldar, heliga kalebassar – där surmjölken tillreds – och en tillbedjan till förfäderna.
- I min kultur innebär boskap respekt. Mitt folks liv är sammanflätat med djurens, man måste helt enkelt ha boskap för att räknas.
Kon är således ett heligt djur för ovaherero. Sex djur är minimum för att betraktas som ett eget hushåll, sex djur är också priset för en kvinna att gifta sig med.
- Jag drömmer om boskap och kan skilja min familjs djur från andra i flocken bara genom skiftningarna i djurens färg och på deras råmanden.
Trots att CJ Kaevarua är välutbildad dröjde det åtta långa månader innan han hittade jobbet på Agribank. Han ville helst jobba inom statsmakten, som boskapsexpert, men lyckades inte få något jobb där. Det fick bli jobb på Agribank så länge. Hembyn besöker han ganska ofta.
- Min dröm är att få mitt folk att förstå att vi nu lever i en teknikvärld. Att få dem att inse de förändringar som skett och att föra in dem i det nya. Jag vill förbättra levnadsvillkoren för mina föräldrar.
CJ Kaevarua har 15 syskon i hembyn som är beroende av hans lön. Han får ut 2 200 namibiska dollar i lön, vilket är ungefär lika mycket i svenska kronor.
- Jag skickar inte pengar varje månad men kanske var tredje, var fjärde, säger CJ. Det är jätteviktigt att ha utbildning idag men att gå i skola är dyrt.