”Okunniga chefer stoppade min rehabilitering”

- Chefer är okunniga om hur stressrelaterade sjukdomar fungerar. Deras ovilja att lyssna på och bry sig om långtidssjuka förhindrar en återgång till arbetslivet för dem som kämpar för att få rätsida på livet igen. Det anser Eva, som lyckats ta sig tillbaka en gång men nu åter är utbränd.

TEXT: BRITTMARI LANTTO
FOTO: MIKE

- Inte en enda gång tog banken kontakt för att fråga hur jag mådde. Någon rehabiliteringsutredning gjordes aldrig. När jag efter en lång sjukskrivningsperiod kom tillbaka för att börja arbetsträna sa jag att jag behövde extra stöd och bad att få sitta på en litet lugnare plats den första tiden. Men jag möttes bara av chefens ”vi kan inte ta någon särskild hänsyn till dig”. Det fanns ingen förståelse alls för att jag skulle ha några särskilda behov under rehabiliteringsperioden.

Eva vill vara anonym. Hon har jobbat i bank i över 30 år, både på interna avdelningar och på kontor. Att flytta på sig för att jobbet kräver det och för att få utveckling tycker hon är självklart. Men nu är hon besviken, arg och ledsen. För tre år sedan gick hon in i väggen första gången. Diagnosen var utmattningsdepression.

- Det är helt bortkastat att jag via läkare och psykologer får lära mig mycket om den sjukdom jag drabbats av, när jag ändå möts av helt oförstående chefer när jag ska börja jobba igen, säger hon uppgivet.

Minskad motivation
Eva har till exempel tagit reda på att utbrändhet kan drabba vem som helst och inte är en psykisk sjukdom. Hon vet nu att utbrändhet kan yttra sig som utmattning, olust, nedsatt kapacitet, minskad motivation och en utveckling av negativa och destruktiva attityder och beteenden i arbetet.

- Den som kämpar med näbbar och klor för att ta sig ur sin situation och komma tillbaka till jobbet borde få uppmuntran, inte motarbetas, tycker hon. Nu känns det istället som banken helst vill bli av med mig. De vill inte bemöda sig om att hjälpa mig eftersom de ändå försöker få bort mig.

Eva har flera exempel på hur okänsligt och arrogant banken agerat. Vid ett tillfälle förmedlade hon att hon just nu hade dålig motivation i arbetet.

- Då kallade chefen in en medarbetare från personalfunktionen som talade om för mig att sådana personer kunde de inte ha i banken och borde jag inte fundera på att göra något annat? Ingen frågade varför min motivation var dålig eller hur banken kunde hjälpa mig att få tillbaka den.

Sjuk på deltid
Eva var då fortfarande deltidssjukskriven och hade fullt upp med att ensam klara av mötet med de två cheferna. 

- Vid ett annat tillfälle skulle vi ha en personaldag. Chefen sa då att jag skulle gå hem efter halva dagen eftersom jag var sjukskriven på halvtid och hänvisade till Försäkringskassans regler. Jag kollade själv med Försäkringskassan och de hade absolut inget emot att jag var med hela dagen. Tvärtom uppmuntrar de till att vara med på så många möten och informationer man orkar.

All kontakt med arbetsplatsen är av godo för den sjukskrivne, menar Eva, som hela tiden haft arbetskamrater som brytt sig om henne.

- Om det så bara är att dricka kaffe i fem minuter när någon fyller år. Det gör att man snabbare och enklare kommer in i gemenskapen och jobbet igen.

Eva har jobbat hårt på egen hand för sin rehabilitering. Förutom läkar- och psykologbesök ser hon till att leva sunt med bra kost och motion. Att ha rutiner för sin vardag hjälper också, tycker hon.

Halkar efterRisken att hamna efter med sin kompetens gnager ofta i bakhuvudet vid långa och återkommande sjukskrivningar.

- Det är extra viktigt att just sådana som varit borta mycket får gå på utbildning, betonar Eva. Det står också klart och tydligt i bankens egna dokument att utbildning är en del i rehabiliteringen. När jag ansökte om en utbildning som alla andra skulle gå sa min chef att så länge jag är sjukskriven är jag utestängd från alla utbildningar. När jag påpekade att en annan anställd i samma situation som jag gick kursen hette det att det inte fanns pengar till min utbildning.

Kränkande särbehandling, tyckte Eva. Men det blev värre. Droppen som fick henne att åter bli sjuk kom när det var dags för lönesamtal.

- Först fick jag veta att jag inte utvecklats lika mycket som kollegorna, sedan anklagades jag för att inte uppföra mig. När jag bad om en konkretisering om vad chefen inte var nöjd med nekades jag en sådan.

Blev konflikt
Nu accelererade situationen snabbt till en konflikt där Eva anser sig motarbetad vad hon än gör och säger. Hon vet att chefen anser att hon sjukskriver sig så fort något går henne emot.

- Banken kräver nu sjukintyg av mig från första dagen. Det är fruktansvärt att inte bli trodd i sin sjukdom och banken har beordrat mig till olika läkare. Uppenbarligen misstror banken sina egna valda läkare.

Men varför flyttar hon inte bara på sig och lämnar allt bakom sig? Eva har både bred och djup bankkompetens och är dessutom förändringsbenägen, som det heter. Hon svarar med en motfråga.

- Omplacering är en vanlig åtgärd, men måste man inte titta på den arbetsplats där personen blev sjuk? Varför ställer ingen chef sig den grundläggande frågan varför jag gick in i väggen?