Regeringen hotar med att kvotera in kvinnor i börsbolagens styrelser. Näringslivets representanter är negativa till en statlig inblandning. Finansförbundets styrelse är delad i frågan. En majoritet förespråkar kvotering.

Text: Åsa Berner

Andelen kvinnor i börsbolagens styrelser är idag endast sex procent. Och de senaste sju åren har andelen bara ökat med en procent.

Det är för dåligt anser jämställdhetsministern och vice statsministern Margareta Winberg och tog i slutet av förra året näringslivet i örat. Budskapet är klart: om inte kvinnorepresentationen i bolagsstyrelserna är uppe i 25 procent år 2004, så kommer en lagstiftning om kvotering.

Många från näringslivet har uttalat sig negativt om förslaget, både män och kvinnor. Men undantag finns. FöreningsSparbankens vd Birgitta Johansson-Hedberg ger sitt stöd till en lag.

- Som det verkar är lagstiftningen den enda vägen. Med den takt som förändringarna tagit hittills tycker jag att det brådskar, säger hon till Ekot i en intervju.

FöreningsSparbanken har en relativt jämn könsfördelning i sin koncernstyrelse, 31 procent är kvinnor valda av stämman. Räknas de två fackliga representanterna in stiger siffran till fyrtio procent.

Banken har i flera år tillämpat kvotering till sina 91 lokalbankstyrelser och idag är minst 40 procent av ledamöterna kvinnor. Till koncernstyrelsen sker ingen kvotering, men kvoteringen i de lokala styrelserna får genomslag även längre upp i hierarkin, menar Kerstin Marcusson i FöreningsSparbankens koncernklubb.

- Vi har någonstans att hämta de kvinnliga ledamöterna ifrån.

Majoritet för kvotering
Finansvärlden frågade ledamöterna i Finansförbundets styrelse om de tycker att det behövs en lagstiftning om kvotering till styrelser. Resultatet blev en klar majoritet för ja till kvotering; tio ja mot fem nej.

Ulf Jensen, SEB, svävar inte på målet i sitt svar.

- Det har visat sig under en lång tid att det inte går att lösa problemet på frivillig väg. Det har hittills varit männen som gynnats av kvotering i och med att män väljer män. Denna kvotering går inte att bryta inom acceptabel tid, därför behövs lagstiftning.

Gildi Kajbrink, Nordea, håller med.

- Jag undrar hur männen skulle reagera om förhållandet var omvänt och vi kvinnor uteslöt män och inte ville ha kvotering. Om vi hade haft samma slags argument som används idag och sagt att ”vi kan inte hitta en man som är kompetent nog” – skulle de svälja det argumentet?

Långsam utveckling avgör
Andra ledamöter är mer tveksamma, men väger ändå över till ett ja. Vad som till sist avgör saken är otåligheten över att ingenting händer.

- En lag är ingenting jag önskar mig, men hjälper inget annat så ser jag positivt på det, säger Ulrika Boëthius, Handelsbanken.

- Jag är ingen anhängare av kvotering egentligen, men vi kanske måste prova det. Idag går det alldeles för långsamt. Även om företagsledningarna nu vaknat till liv med ett hot om lagstiftning hängande över sig, så handlar det om att ändra på värderingen av begreppet kompetens. Och att ändra värderingar tar som bekant mycket lång tid, säger Magdalena Olofsson, SEB.

- Det är tråkigt när inte kompetensen är avgörande, men det kan den ju inte vara idag heller, när det bara är män i styrelserna. Söker man kompetens på ett trovärdigt sätt, så hittar man också fler kvinnor till kandidatlistan. Men uppenbarligen gör inte alla företag det, så det är mycket möjligt att kvotering måste till, säger Ingrid Tegvald, SEB.

Arne Johansson, Nordea, säger att han har full förståelse för att en del tycker att det går för långsamt, men säger nej till kvotering.

- Jag är principiellt mot kvotering. Jag tycker andra skäl än kön ska avgöra om man ska få olika positioner, säger han.

Anders Netterheim, Färs & Frosta Sparbank, tycker att statliga direktiv om kvotering är fel sätt att lösa problemet med den dåliga kvinnorepresentationen på.

- Istället borde man reducera antalet styrelseposter en person kan ha. Det främsta skälet till att det ser ut som det gör är att styrelseplatserna går runt i en liten grupp där alla känner varandra. Han tycker att en person inte borde få sitta i fler än tre-fem styrelser.

- Det skulle skapa utrymme för att få in fler kvinnor, säger han.

Arne och Anders tror inte att det skulle kännas rätt för kvinnor att bli inkvoterade.

- Då är du inte tillsatt på samma premisser som andra. Om någon blir tillsatt för att företaget varit tvingat – hur uppfattas den personen av de övriga i styrelsen? säger Anders.

”Kvotering riskerar att skada”
Farhågor om att inkvoterade kvinnor inte skulle tas på allvar delas av chefsprogrammet Ruter Dam.

- Kvotering riskerar att skada ett av de viktigaste verktyg en kvinnlig chef har – hennes trovärdighet, säger Gunilla Arhén, Ruter Dams vd.

Programmet presenterade i oktober förra året en enkät bland 500 kvinnliga chefer om deras syn på lagstiftad kvotering till börsbolagens styrelser. 93,4 procent av kvinnorna var emot.

Gildi Kajbrink förstår att kvinnor som redan sitter i styrelser blir rädda för att de, om kvotering kommer till stånd, kommer att misstänkas för att inte vara kompetenta nog.

- Men det är ett missförstånd att kvotering måste stå mot kompetens. I och med det missförståndet har de som inte vill ha in kvinnor i styrelser fått ett kraftfullt vapen. Sanningen är väl att det handlar om makt och inflytande att sitta i styrelser och ingen ger ifrån sig makt frivilligt, säger hon.

Även om Anders Netterheim är emot lagstadgad kvotering så är han öppen för den frivilliga kvotering som FöreningsSparbanken satsat på.

- Och jag tror att det blir mer fokusering på frågan på bolagsstämmorna i vår, i och med Winbergs hot, säger han

Jakten efter kvinnliga styrelsekandidater har alltså börjat. Samma process pågår i Norge och jämfört med grannlandets krav på sitt näringsliv ligger Sverige i lä. Förra våren beslutade nämligen den norska regeringen att införa lagstadgad kvotering om inte alla storföretag har minst 40 procent kvinnor i sina styrelser år 2005. Statliga bolag ska uppfylla samma krav innan mars i år.

Finansvärlden ställde frågan ”Behövs en lagstiftning om kvotering till styrelser?” till ledamöterna i Finansförbundets styrelse. De svarade så här:

Anders Netterheim: nej
Berit Ohlsson: ja
Gunnar Zetterström: nej
Henrik Forssén: nej
Ingrid Tegvald: ja
Cenneth Kennegård: ja
Jurgen Klefelt: nej