___Fråga jouren
Vad gäller om jag inte kan ta mig till jobbet?
Jag pendlar till arbetet, men tågen är inställda och enligt SJ går bara enstaka ersättningsbussar. Jag har ingen bil. Idag har jag haft turen att få åka med en annan pendlare. Men imorgon vet jag inte hur det blir. Snälla, svara så snabbt ni kan. Det här oroar mig mycket.

Finansförbundets ombudsmän svarar här>
Har du en egen fråga, ställ den här>
Fler frågor >
"Visa homosexuella i bankreklamen"

- Mina allra närmaste arbetskamrater vet förstås om att jag är homosexuell. Hur det är med andra på jobbet vet jag faktiskt inte och bryr mig inte heller om. Jag är starkt emot att behöva skriva folk på näsan om en sådan sak, det behöver inte heterosexuella göra.

Text: BrittMari Lantto

 

Henrik Grönvall är inte längre livrädd att fasaden ska spricka. Han har erkänt för sig själv och för andra att han är homosexuell. Accepterat faktum.
- Att ställa upp i Finansvärlden känns fortfarande pirrigt, medger han. Men jag får inte hjärtinfarkt. För tio år sedan var det annorlunda – då hade du inte fått mig till detta bord.
Att hitta någon homo- eller bisexuell banktjänsteman som kunde tänka sig att berätta i tidningen om sin vardag tog tid. Men Henrik Grönvall besväras inte av att intervjuas idag. Hans vardagsstrategi är att varken dölja eller göra reklam för sin homosexualitet.
- Frågar någon säger jag som det är. Men jag vräker inte ut det över folk. Det beror väl på mitt sätt, att jag är lite sluten.
Vårt möte äger rum högst upp i SEB:s lokaler i Marievik i Stockholm. Lokalerna är fräscha och öppna och har trappor mellan de tre planen som på en båt. De för tillfället övergivna skrivborden ska snart befolkas av internetbanken. Henrik Grönvall är chef för en grupp på åtta tjänster, vilka fördelar sig på cirka 20 personer i SEB telefon och internet.
- Det låter mer än vad det är, för vissa som jobbar är inne bara en dag per vecka. Och några är anställda på en annan avdelning men hjälper till på min.

Tystnad i banken
Han tror att de flesta här vet om att han är gay, åtminstone skvallervägen. Men så kanske det inte är.
- Det finns en tystnad runt gayfrågor i banken. Även om många vet om att jag är det så talar man inte om det. En del har kanske inte alls förstått. Tänker inte längre än till "han är väl ungkarl, sådana finns ju".
Men Henrik Grönvall är sambo sedan snart tio år. Med en annan man.
- När jag bjöd hem rådgivarna på min avdelning varnade jag dem inte innan. Det fick vara som det var. Fattade man inte då, så får det vara. Men möjligen fanns någon som hade svårt att tackla detta.
Och att någon tagit emot och förstått fakta är långt ifrån samma sak som att gilla det man får veta. Ända sedan han var tonåring är Henrik Grönvall van att vara försiktig, att passa sig.
- Det finns ingen anledning att reta någon som antagligen blir upprörd med att säga "jag är bög". Det är samma sak som att man kan prata politik med vissa personer medan man bara blir osams med andra. Jag har tränat i många år på att undvika den sorters konflikter. Jag söker inte konflikter idag heller men om någon idag ger sig på mig eller mitt sätt att leva då tar jag strid om det.
Han berättade inget om sin läggning för sina föräldrar förrän han blev sambo.
- Pappa tog det bättre än mamma men båda har accepterat det nu.

Avpersonifierat
Även när det gäller en så enkel sak som att berätta för arbetskamrater hur helgen varit har han en invand strategi. Han säger oftare "vi har gjort det eller det" i stället för att nämna namnet på sambon. Umgänget blir avpersonifierat när han berättar.
- Det blir som när man säger "ska det vara lite mer kaffe" för att undvika att säga du eller ni till en person. Men det beror helt på vem jag pratar med. Är det några närmare arbetskamrater säger jag hans namn. Och ofta annars med, nu för tiden. Och låter snacket gå sedan.
Gliringar på grund av sin homosexualitet har han sluppit på jobbet. Kanske går byskvallret bakom hans rygg, det vet han inte. Och bryr sig inte heller om.
- Men antagligen beror det på att detta alltid tystas ner. Ett ickefenomen går ju inte ens att skämta om.
Hans säkerhet idag kommer från tryggheten i den gaykultur som finns, särskilt i Stockholm. Det finns hela tiden något att falla tillbaka på. Och Henrik Grönvall testar hela tiden gränser.
- Då upptäcker man att man inte slår sig så hårt alla gånger.
På rak arm kan han inte säga om banken har någon policy mot diskriminering på grund av sexuell läggning. Men det känns irrelevant.
- Det betyder i så fall bara att folk vaktar sin tunga. När det som måste till är ett förändrat sinne, ett annat förhållningssätt. Man måste komma bortom folks reflexmässiga reaktioner.
Henrik Grönvall har flera förslag på hur det skulle gå till.
- SEB borde synas mer i gaysammanhang, som till exempel på Pridefestivalen. Eller göra som Ikea som hade en reklam där två gaykillar valde köksinredning.
Att banken på olika sätt gör homo- och bisexuella kunder synliga har betydelse också för de anställdas syn på sin arbetsgivare. En grupp som ofta känner sig undanskuffad finns plötsligt. Och ju mer man talar om något desto mer avdramatiserat blir det, tycker Henrik Grönvall.
- Rent affärsmässigt vore det dessutom fel att negligera dessa kunder. De har ofta god ekonomi eftersom de oftast inte har barn. Den bank som förmår attrahera dem får garanterat lojala kunder.

 

"Rätten till lika behandling en mänsklig rättighet"

Sedan 1999 finns en lag till skydd mot kränkande behandling av hetero-, homo- och bisexuella på arbetsplatserna. Både fackförbunden och HomO ska se till att lagen följs.
- Rätten till lika behandling är en mänsklig rättighet, poängterar HomO Hans Ytterberg.

Text: BrittMari Lantto

 
Det finns ingen statistik på hur vanliga kränkningar på grund av sexuell läggning är på arbetsplatserna. Något om frågans känslighet säger kanske den svårighet Finansvärlden haft att överhuvudtaget hitta någon homo- eller bisexuell på finansområdet som kunde tänka sig att medverka i tidningen. Vilken sexuell läggning man har är långt ifrån en neutral faktor i arbetslivet. Och att ganska många homo- och bisexuella på olika arbetsplatser drabbas kan HomO Hans Ytterberg konstatera. Han utsågs till HomO för tre år sedan, då myndigheten inrättades. Men ett 30-tal anmälningar per år låter inte så mycket?
- Mörkertalet är stort. På varje anmälan till oss går minst ett tiotal förfrågningar från personer som anser sig trakasserade men av olika anledningar väljer att inte göra en anmälan.
Hela registret - från elaka kommentarer, skitsnack bakom ryggen, omplaceringar, att någon inte ges möjlighet att kompetensutveckla sig eller avancera i jobbet till att bli fråntagen arbetsuppgifter eller sägas upp – förekommer i anmälningarna. Men problemet är mer subtilt än så, anser Hans Ytterberg.

Tystnadens tyranni
- Homo- och bisexuella personer finns i alla yrken och i alla samhällsgrupper. Trots det väljer de flesta av dessa att dag efter dag gå till jobbet och låtsas vara någon annan än de är. När heterosexuella berättar om helgen eller hur semestern varit svarar de flesta homo- och bisexuella undvikande. Eller säger något som inte är sant. I förlängningen undviker de sociala sammanhang på arbetsplatsen. Denna tystnadens tyranni visar hur problematiskt detta fortfarande är.
I Hans Ytterbergs arbetsrum på Katarina Bangata i Stockholm är allt arbetsmaterial nedpackat, här pågår ombyggnad denna fredag i april. Vi sitter i fåtöljer runt ett lågt bord i hans kala rum med glasade väggar ut mot korridoren. DO, ombudsmannen mot etnisk diskriminering, ska flytta upp till samma våning i huset. Det finns förslag på att HomO, DO och övriga diskrimineringsombudsmän, JämO och HO – Handikappombudsmannen - ska bli en enda myndighet.
- Mycket i frågorna liknar varandra, säger Hans Ytterberg och drar upp ett ben under sig i stolen. Men jämfört med etnisk diskriminering uppstår problemen för vår grupp efter en tid på arbetsplatsen när det av någon anledning kommer fram att personen är homo- eller bisexuell. För DO är problemet att den gruppen har svårt att överhuvudtaget komma in på arbetsplatserna.
Lagen skyddar även heterosexuella. Men det är förstås de homo- eller bisexuella som lagen kommit till för. Undersökningar visar att för runt fyra till sju procent av befolkningen är det, i något skede av livet, aktuellt att betrakta sig som homo- eller bisexuell.

Jurist
Hans Ytterberg är jurist med domarbakgrund. Tidigare var han rättssakkunnig i regeringskansliet. Nu leder han en liten myndighet med fyra anställda. Homofrågorna har kommit att stå i fokus på allt fler samhällsområden de senaste åren. Medvetenheten har ökat påtagligt, tycker Hans Ytterberg.
- Att bli lika behandlad är en mänsklig rättighet, inte en förhandlingsbar förmån. Den rätten måste respekteras och då är förebyggande arbete viktigt.
Det finns inga formella krav på policy eller handlingsplan på området. Men fack och arbetsgivare kan förhindra kränkningar genom att höja medvetenheten i sitt företag, menar Hans Ytterberg. Till exempel genom att utbilda och informera om lagen och slå fast att man inte accepterar kränkningar på detta område.
- Om missförhållanden uppdagas och inte rättas till av arbetsgivaren ska facket gå den vanliga förhandlingsvägen för att försöka få rättelse för medlemmen. Fackförbunden har alltså första tjing att agera. I andra hand träder vi på HomO in.
HomO har befogenhet att väcka åtal vid Arbetsdomstolen mot en arbetsgivare för en diskriminerad persons räkning. Hittills har endast ett fall gått så långt. Istället har olika uppgörelser nåtts. Arbetstagare har fått skadestånd och ibland nytt jobb istället för det man förlorat.
- Vi får ofta frågor om man kan göra en konfidentiell anmälan. Men den möjligheten har vi inte idag. Det gör att många avstår från att anmäla och väljer att gå vidare i livet. Mänskligt, men det innebär i sin tur att det inte blir någon förändring, i alla fall inte på den arbetsplatsen.

Fakta om lagen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning.
Skyddar hetero-, bi- och homosexuella.
Hela arbetslivet omfattas, från och med anställningsförfarandet.
Får en arbetsgivare reda på att någon anser sig utsatt för trakasserier på grund av sexuell läggning ska han utreda omständigheterna och vidta åtgärder för att förhindra att trakasserierna fortsätter.
Diskriminering är både när en arbetstagare missgynnas genom att behandlas mindre förmånligt än andra på grund av sin sexuella läggning och när arbetsgivaren sätter upp kriterier som framstår som neutrala men som i praktiken särskilt missgynnar personer med viss sexuell läggning.
En arbetsgivare får inte utsätta en anställd för repressalier på grund av att denne anmält arbetsgivaren till HomO.
Anmälan till HomO är offentlig handling.

Fackliga företrädare och HomO
Lagen förutsätter förhandlingar, HomO kontaktar alltid facket vid en anmälan.
Snabbhet är viktigt. När facket och arbetsgivaren avslutat förhandlingar i ärendet börjar olika preskriptionstider löpa. Kolla med HomO, www.homo.se när anmälan dit måste ske.
Enligt LAS, och Finansförbundets avtal, kan en provanställning avbrytas utan angivande av skäl. Men diskrimineringslagen går längre; här kan arbetsgivaren bli tvungen att visa att skälen inte hänger samman med den provanställdes sexuella läggning.

Grabbig jargong slår mot homosexuella

Text:BrittMari Lantto

Vi kan kalla honom Anders. Han är chef på en av storbankerna. Han vill inte framträda i Finansvärlden men berättar ändå vad som hänt honom. Anders har samma inställning som Henrik Grönvall till sin homosexualitet: han berättar inte spontant men frågar någon så säger han som det är. Men för några år sedan valde han att berätta öppet för sin avdelning. Eller tvingades.
- Det är egentligen emot mina principer. Men jag hamnade i en konflikt med en kollega och fick då en signal från min chef att min homosexualitet kunde vändas mot mig. Då gick jag ut och berättade.
Anders har tidigare flera gånger utsatts för elaka kommentarer på grund av sin homosexualitet. Då har banken agerat föredömligt, tycker han. Arbetsgivaren har tydligt klargjort att man inte accepterar någon kränkande behandling av sin personal på arbetsplatsen. Och eftersom Anders själv är chef idag har han möjlighet att agera för denna inställning.
- Manlig dominans på en arbetsplats bäddar för en grabbig jargong. Där man är taskig mot kvinnor är man också taskig mot bögar.
På de flesta ställen i banken är kvinnorna fler än männen. Men i till exempel handlarrum och på dataavdelningar ser det annorlunda ut. Här dominerar männen.
- Själv ser jag alltid till att genast klaga hos ansvarig chef om någon av mina kvinnliga anställda bemöts på ett otillbörligt sätt av andra avdelningar i banken. Räcker inte en tillsägelse, och om den nedsättande kommentaren är tillräckligt grov, kan arbetsgivaren ge den som uttalat den en varning.
Anders tror att det inte är ovanligt att homosexuella diskrimineras lönemässigt. Det är också lätt hänt att man får en störd relation till sin chef.
- Vi har inte så mycket representation men om jag skulle bli bjuden "med respektive" brukar det inte vara några problem. Är det ett litet sällskap med bordplacering ringer jag och kollar, det får inte bli pinsamt för den som bjuder. Det kan ju bli lite svårt med jämna par. Mingelarrangemang av olika slag är vanligare och då är det oftast ok.