Lena Edman har just börjat sitt friår och tycker livet är toppen. Inga stora egna projekt väntar. I stället ska familjen, hunden och gården hemma på Rossön pysslas om. Och Lena slipper köra tolv mil om dagen till jobbet i Strömsund.

Text: brittmari lantto

 - Det är en härlig årstid som kommer häruppe nu. Jag ser fram emot långa promenader med Timmy, mot att hinna sy, måla korgar och släktforska. Sen är det ju allt det andra: sköta om familjen, huset och husdjuren. Men mest tänker jag bara vara och inte göra något särskilt.
Just den här marsdagen vill solen inte riktigt bryta igenom. Men dagen är ljus, den bländvita snön får ögonen att tåras. Lenas man Mats har plogat gårdsplanen med traktorn, snövallarna är höga och sparken står parkerad nedanför trappan. Familjens golden retriver Timmy hoppar och springer, glad över att få vara ute med matte i snön.
- Jag går långa promenader både med och utan hund, säger Lena. Har jag Timmy med måste jag vara mer vaksam för björn. Men inte såhär års förstås. Här är så fina omgivningar, Rossön är omgivet av vatten på alla håll. Jag tror någon räknat ut att vi har 17 mil stränder.
Runt 500 hushåll finns på Rossön, som ligger 16 mil norr om Östersund. Ända tills i somras hade Rossön ett eget FöreningsSparbankskontor. När Lena började där 1989, på halvtid, var de tre anställda. Men bemanningen drogs ner allteftersom i byarna i trakten.

Öppet två dagar
- En på kontoret slutade ganska snart och sedan var vi två som hade 75-80 procents tjänster. Sista året hade vi öppet två dagar i veckan, en eftermiddag och en förmiddag. I Backe, tre mil söderut, är det samma sak. De har öppet tre dagar i veckan. I Kyrktåsjö, fem mil åt andra hållet, har de också öppet två dagar i veckan. En sommar var jag på två kontor samma dag, öppnade på det ena och stängde på det andra.
Ett invecklat pussel alltså för att fortsätta ge service åt kunderna. Åren då deltiden bara var 50 procent fyllde Lena då och då på med jobb inom barnomsorgen och långvården.
- Jag är mångsysslare. Det måste man vara för att överleva häruppe. Ibland visste jag inte vilket fack eller vilken a-kassa jag egentligen skulle tillhöra. Fast bankjobbet, särskilt backofficedelen, passar mig bäst. Jag gillar pappersjobb. Men heltid har jag aldrig jobbat.

Bakar och broderar
Vi har bänkat oss runt köksbordet där en nybakad kaka väntar. Köket är trivsamt 60-talsaktigt och Lenas broderade tavlor och hennes mammas egentillverkade tittskåp pryder väggarna. Timmy har sin plats under en bänk men dansar hellre ivrigt runt besökarna. De doftar ju så intressant, fotografen av annan hund och journalisten av katt. Lena hade både höns, tupp och två får tills helt nyligen.
- Ja, vad vore livet utan djuren, säger hon och försöker få Timmy att ligga still. Jag skaffar snart nya höns, vi fick ta bort de gamla för de hade troligen någon sjukdom.
Dottern Emma, som är 11, kommer just hem från skolan. Hon tar sig chokladmjölk att dricka och får veta att ikväll är det middag hos mormor. Till och med sexan går barnen i skola här i Rossön, sedan blir det skolskjuts till Backe högstadium. Där går redan storebrorsan Niklas, som är 13.
- Vi köpte gården 1996. Vi har planer på att bygga till, därför har vi inte bytt inredning utan väntar och gör allt samtidigt.

Slåtterängar
Flera uthus hör till gården. En stuga hyr de ibland ut på sommaren. Bortåt sjön finns lägder, det vill säga slåtterängar.
- I somras slog vi och hässjade på gammalt vis, det var kul att få prova på. Jag är nog sån att jag hellre kapar och klyver ved än går på någon gympa.
Ett av de sista åren på bankkontoret på Rossön jobbade Lena ensam.
- Det var ganska tufft. Var barnen sjuka kunde jag ju inte stänga för det utan tog med dem till jobbet, de fick ligga i fikarummet. Kontoret låg alldeles intill posten, så jag hade ögonkontakt med personalen där och oroade mig aldrig rent säkerhetsmässigt.
Men i somras gick det alltså inte längre. Lena fick i stället börja på kontoret i Strömsund, sex mil bort. Det innebär tolv mil att köra varje dag. I snöstorm, regn, ishalka och mörker, året runt. På vägar där mobiltelefonens täckning är usel.
- Det var roligt att börja i Strömsund eftersom jag fick ordentligt med arbetskamrater för första gången sen jag började på bank. Men jag gillar inte att köra de här långa sträckorna varje dag, suckar Lena. Så hösten blev svår. Det slutade med sjukskrivning i november. Jag mådde inte alls bra.
Lena hörde talas om friåret under hösten. Hennes chef, Mats Pettersson, var positiv direkt och tog alla nödvändiga kontakter med arbetsförmedlingen.
- Jag har räknat på den ersättning jag får, 85 procent av 80 procent av min deltidslön. Friåret är ingen höjdare för plånboken. Men det är egentligen oviktigt. Nu hinner jag med sånt jag gillar att göra.
Friåret kom lägligt för Lena. Det är en jättebra idé, tycker hon.
- Jag förstår inte hur man kan låta bli att ta friår när chansen finns. Det finns ju så mycket mer i livet än att jobba.

Fakta om friår
Tolv kommuner i landet provar friår. Friåret innebär att en anställd kan vara ledig under ett år medan en arbetslös i stället övertar den lediges jobb. Ersättningen för den som tar friår är 85 procent av maximal a-kasseersättning.
Försöket pågår till och med 2004.
De kommuner som prövar friår är Botkyrka, Gällivare, Göteborg, Hultsfred, Hällefors, Katrineholm, Landskrona, Lund, Piteå, Strömsund, Västerås och Åmål. Friår gäller hela arbetsmarknaden på dessa orter.
Kommunernas arbetsförmedlingar administrerar försöket och behandlar ansökningarna i den ordning de kommer in. Chefen ska ha godkänt att den sökande tar friår när ansökan skickas in. Chefen ska också sedan godkänna den som övertar jobbet. Arbetsförmedlingen kan hjälpa till att hitta rätt person.
Under friåret får man inte ta ett annat jobb. Däremot får man starta eget, arbeta i egen firma eller studera.