Eva Jakobsson var höggravid när hon sökte och fick tjänsten som affärsansvarig för FöreningsSparbanken i Robertsfors och Ånäset.
- På kvinnors vis tyckte jag först inte ens att det var idé att söka. Sedan tänkte jag om. Det är ju så här det ska vara egentligen. Barnledigheten ska inte vara ett hinder i karriären.

Text: brittmari lantto

Anna, snart tre månader, snusar nöjd på mammas arm. Förmiddagsfriden i villan i Sävar utanför Umeå är fullständig. Annat blir det framåt lunch. Då kommer storasyster hem från sexårsverksamheten och senare på eftermiddagen ansluter storebror från skolan. Då blir det liv i luckan. Men just nu får Anna ha mamma ifred. I rosa babytröja och röd plyschsparkdräkt är hon för en stund huvudpersonen i huset.
- Jag hade ställt in mig på att vara barnledig när beskedet om omorganisationen i banken kom, berättar Eva. Den innebar att min tjänst som platsansvarig på Robertsforskontoret skulle försvinna och ersättas av en affärsansvarig för både Robertsfors och Ånäset. Mitt val stod mellan att träda tillbaka till en vanlig tjänst, kanske som lånehandläggare, eller att satsa och ta ett större ansvar som affärsansvarig.
Det var Evas chef Nils Kilberg som uppmanade henne att trots allt söka tjänsten.
- Det kändes tokigt att söka en chefstjänst just som jag skulle gå på barnledighet. Jag skulle ju inte kunna börja direkt om jag fick den. Men därmed hade jag ju dömt ut mig själv i förväg.
Det var inte precis någon hemlighet att Eva väntade sitt tredje barn. I slutet av graviditeten var hon dessutom sjukskriven. Att hon skulle vara borta ett år visste banken. Men också att hon skulle komma tillbaka.

Ersättare extra problem
- Att ordna med en ersättare var förstås ett extra problem för banken men tydligen tyckte de det var mödan värt att vänta på mig, säger Eva. Jag blev jätteglad när jag fick beskedet för jag trodde inte att jag kunde komma ifråga.
Som platsansvarig hade Eva ansvaret för kontoret men inte personalansvar. Utvecklingssamtal och lönesamtal för medarbetarna både i Robertsfors och Ånäset blir i den nya organisationen en ny del av hennes jobb.
- Det var kul att vara platsansvarig och vi hade bra stämning på kontoret. När jag kommer tillbaka behöver jag mer ledarskapsutbildning. En bra ledare är A och O tycker jag. Det vet man själv när man haft mindre bra chefer – det påverkar ens eget arbete väldigt mycket.
Till en chefs viktigaste egenskaper hör att kunna lyssna på personalen och ha förståelse för olika livssituationer, menar Eva. Men också att få saker och ting gjorda. Inte bara finnas där utan se till att något händer.
- Den nya organisationen trädde i kraft första juni och tillsättningen blev klar bara dagarna innan. Och Anna är född den tredje juli. Så jag hann inte börja med det nya. Och min ersättare får självklart sköta jobbet precis som han vill. Men jag håller kontakt med banken och stämmer av utvecklingen med min ersättare.

Blir chef på manligt kontor
- I augusti om ett år börjar jag mitt nya jobb. Då ska min man vara barnledig några månader.
Eva har jobbat på bank i två omgångar. Hon är agronomekonom i botten och jobbade i Föreningsbanken till 1992 när hennes kontor las ned. Efter ett mellanspel på Resonia Leasing var hon åter på banken 1998. Det blev på Robertsforskontoret, som visar sig vara ett ovanlig kontor. Här jobbar nämligen enbart män. Fem karlar alltså, förutom Eva. I Ånäset finns dock en kvinna på tre anställda.
- Båda könen behövs på en arbetsplats, säger Eva. Men sist vi sökte personal fanns helt enkelt inte någon lämplig kvinnlig kandidat. Personligheten är trots allt viktigast.
Eva känner förstås till bankens ambition med en jämn könsfördelning på alla nivåer i banken. Att banken valde henne till affärsansvarig har betydelse på flera plan tror hon.
- Det här visar att banken är just en sådan arbetsplats man vill jobba på. Som ser ens kvalitéer och bedömer en efter det. Inte efter om man just ska ha barn.