Amoraliska individualister som lockas att ta risker. Så beskriver Peter Norberg mäklarna och deras värld kring Stureplan i en färsk doktorsavhandling. Han ser finansbranschens värderingar möta allmänhetens. Och han förklarar vad det kalvinska kyrkorummet har med finansbranschen att göra.

Text: Åsa Berner

Den senaste tiden har frågan om aktiemäklarnas moral varit ett hett diskussionsämne. Rubriker har skrikit om mäklare som spelar med kundernas pengar och Stockholmsbörsens vd Kerstin Hessius har på DN:s debattsida krävt åtgärder för att stoppa dem som äventyrar allmänhetens förtroende för aktiehandeln.
Peter Norberg doktorerade vid Handelshögskolan i Stockholm strax innan jul med avhandlingen "Finansmarknadens amoralitet och det kalvinska kyrkorummet – en studie i ekonomisk mentalitet och etik". Enligt honom har mäklare inte lägre moral än andra yrkesgrupper, men däremot råder en amoralisk inställning, det vill säga mäklare avstår i hög grad från att ta ställning i moraliska frågor. Och denna avsaknad av moraliska värderingar skapar en öppenhet för omoral.
- Det finns en otydlighet i vad man får göra som mäklare. Det märktes inte minst i fallet med Nordbanken-mäklaren. Och en del anställda utnyttjar detta till att ta ut svängarna. De gör saker som uppfattas som omoraliska, men det är tveksamt om de brutit mot föreskrifterna för jobbet. Och det är svårt att avgöra om det är olagligt, säger han.

Risktagande belönas
Bland de mäklare han intervjuat fanns en ovilja att resonera om handlingar är omoraliska eller vilka konsekvenser de har på omvärlden. Särskilt bland de yngre.
- Det var påtagligt att de yngre var väldigt otåliga och inte så intresserade av mina frågor om deras inre liv. De var mer intresserade av det yttre; framgång, inkomst och karriär.
Medan de äldre lutade sig tillbaka och funderade lite, kände de yngre att om de gjorde det skulle det vara ett hinder för framgång i arbetet.
- Det krävs ju i många av de här yrkena att man verkligen spänner sig och inte ser alltför mycket åt sidan, utan rakt framåt, och är väldigt fokuserad och analytisk.
I mäklarnas miljö är det opportunt att ta risker och att sticka ut. Belöningssystemet uppmuntrar till risktagande menar Peter. Belöningen om du tar stora risker och ror hem spelet är mycket större än straffet om du misslyckas.
- Det gäller andra jobb också, till exempel chefer i näringslivet. Dem stimulerar man att ta stora risker för att de inte ska vara för försiktiga och rädda om sin position.
- Vad det gäller mäklare är de från första början inte särskilt trygghetsorienterade. Det är därför de lockas till yrket, att det är dynamiskt och innehåller stora risker och chanser.
Till detta kommer en overklighetskänsla som uppstår av att bolla med enorma summor varje dag. För en del anställda kan arbetet bli lite väl lustbetonat menar Peter.
- De ser det lite som ett dataspel. Som en av de intervjuade sa: "Vi utför samhällsnytta med stort underhållningsvärde".
Mäklare han pratat med har också beskrivit hur siffrorna som blinkar förbi blir som en drog.
- De har ett behov av marknadens puls och telefonen som ständigt ringer. Det är där de lever.
För att möta kritiken mot finansbranschen och för att försvara sig mot anställda som tar onödiga risker utvecklar företagen kontrollsystemen. Men än så länge är de inte tillräckligt bra enligt Peter.
- Det är ett tecken på växtvärk. Marknaden har växt så mycket att kontrollsystemen inte hänger med.

Ingen Saltsjöbadsanda
För tio år sedan tågluffade Peter i Europa. Han förvånades över de skillnader han upptäckte mellan Nord- och Sydeuropa och började fundera på hur den katolska respektive protestantiska tron har format olika kulturer. Hur vårt kulturarv påverkar samhället idag. Dessa funderingar kopplade han sedan samman med sitt specialämne på Handelshögskolan - finansmarknaden.
Han beskriver hur finansbranschen har växt fram ur en annan kultur än övriga svenska näringslivet, nämligen den amerikanskt kalvinskt-puritanska. Den puritanska tanken att den som lyckas i arbetet är en bra människa, utvald av Gud till salighet efter döden, ser han gå igen hos dagens finansmänniskor. Om än i sekulariserad form.
- De känner att de får sitt värde som människa genom att vara bra i arbetet. Finansmänniskor tycker visserligen att det är viktigt att tjäna mycket pengar, men viktigare är att visa hur duktig man är.
Likt det kalvinska kyrkorummet är handlarrummet kalt, inga utsmyckningar ska störa koncentrationen på jobbet. Inga personliga saker får plats.
Han menar att finansmänniskor känner större samhörighet med sina motsvarigheter utomlands än med sina landsmän utanför branschen. Eller med andra ord: i finansbranschen jobbar människor som mycket väl kan tänka sig att bo i Saltsjöbaden, men som känner sig främmande inför den till platsen förknippade andan.
- Finansbranschen är mer aggressivt amerikansk och har varit en murbräcka för att rucka den fridfulla Saltsjöbadsandan i Sverige.

Finansmarknaden sprider värderingar
Han ser puritanska tankar sprida sig i samhället via finansmarknaden.
- Finansmarknaden går före vad gäller aggressivitet, tempo, teknik och konkurrens. Dynamisk konkurrens är en amerikansk puritansk idé, det är väldigt olutherskt och har inte varit något fint ord innan i Sverige. Inte heller individualism.
Allmänheten och finansmarknaden närmar sig också varandra mer konkret. Allt fler äger aktier, om inte annat så genom pensionsfonder. Allmänhetens inställning till aktiemarknaden har gått från misstänksamhet till explicit stöd.
- Det som tidigare beskrivits som att det stått emot allmänintresset, att företag ska avskeda folk eller lägga produktionen utomlands, uppfattar nu människor som positivt.
- Folk är ofta kluvna; alla beklagar när det avskedas folk, men samtidigt är kanske hälften av Sveriges befolkning aktieägare i det företag som fattar beslutet.
Och samtidigt som allmänheten gör aktiemarknadens värderingar till sina, försöker finansföretagen på sin kant anpassa sig till allmänheten. Reklamskyltar sätts upp och företagen kräver inte längre att kunden har ett stort kapital för att få börja spara.
- De försöker bli mer folkliga för att locka till sig de här människorna som helt plötsligt investerar. Det är inte längre bara medelålders män och aristokrater som äger och intresserar sig för aktier.